Cykelvasan

Resan upp till Sälen blev lite senare än det var tänkt på grund av att barnvakten (svärmor och svärfar) var upptagna med sjukdom. Svärfar hade åkt på rosfeber och blodförgiftning! Han kom hem från sjukhuset på fredag eftermiddag så han fick en härlig återhämtning med mina vilda barn....

Åkte upp till Sälen med Therese (där av behovet av barnvakt) och en god vän, Björn och hans fru. Vi stannade till vid Lindvallen och hämtade nummerlapparna och gjorde en snabb lov runt de olika stånden vid Lindvallen innan vi åkte till lägenheten på Högfjällshotellet. Gjorde ordning nummerlapparna och snacka lite taktik med Björn och Therese. Det var debut för dom båda i cykelvasan och för Björns dels första gången han skulle köra ett långlopp. De var båda lite spända på loppet, hur trångt det skulle bli med mera.
Frukosten inmundigades på Högfjällshotellet strax efter kl 7. Det var fullt av folk när jag kom dit och jag kunde inte låta bli att förundras över varför vissa motionärer går fullt tävlingsklädda med nummerlapp, skor och hela kittet drygt 3 timmar innan start!!!
När jag kom tillbaka till lägenheten hade de övriga kommit ur sängen och det var förbril aktivitet. Jag bytte om och satte på hojen på bilen så körde Björn ner mig till Västerdalälven. Det var i mitt tycke lite för kyligt att cykla (rulla) hela vägen ner till starten. På vägen mellan Sälen och Berga by var det mycket bilar och cyklar som alla var på väg till starten. Det gick ganska så lätt att kryssa sig fram mellan alla fordon.
Väl framme i Berga by så kollade jag vart man gick in i fållan och vart jag skulle göra av överdragskläderna. Tog sedan och körde några svängar i startbacken för att få igång kroppen innan start. Körde in i fålla nr 1 ihop med Johannes och Jansberger. Lämnade hojen där och gick bort med överdraget för att springa en stund. Det var fortfarande ca 15 minuter kvar till start så det var gott om tid för lite löpning så inte pulsen gick ner till noll igen.
Starten gick kl 9 och det blev som vanligt tjuvrusning upp i backen. Gick medvetet inte med längst fram utan satt runt 50 man. När vi kom in på grusvägen satt jag ihop med Johannes och det gick ryckigt som bara den. Det bromsades och var allmänt oroligt hela vägen upp till Smågan. Strax efter Smågan så skruvades tempot upp lite och det dammade något oerhört på de torra vägarna. Satt med på rullen tills vi kom ut på asfalten strax innan Mångsbodarna där jag avancerade upp till täten. På asfalten var det en stackare som slog i styret i en av markeringarna som skulle skilja cyklister från bilarna. Han for i backen och kanade länge på skinnet innan det stannade. Vi hade nog 50-55 knyck när han vurpade så det blev förmodligen en hel del cykeleksem. Funktionärerna hade inte ställt markeringarna på en rak linje vilket gjorde att bredden för oss cyklister varierade hela tiden så det gällde att vara på sin vakt.

När vi vek av asfalten in i skogen igen så satt jag med i täten för jag misstänkte att det skulle bli åka av och mycket riktigt blev det full gas. Det tog inte så lång tid innan vi var 10-12st som hade fått en lucka till övriga och det var fortfarande gas i botten. Jag fick slita för att gå med men det var ändå inte så det var någon risk för att flyga av. Kroppen svarade bra och det mesta kändes positivt när jag tyckte att hojen uppförde sig lite underligt. Faan, det känns som det är dåligt med luft i bakhjulet!!!! Det kan inte vara sant!! Jag kör 29er, heldämpat och med 3.2bars tryck och får ändå punktering! Mycket riktigt var det punka bak!! Var bara att vika av stigen och parkera. Samtidigt som luften gick ur bakhjulet så försvann all motivation för dagen. Bytte innerslang medans det flesta i cykelvasan (kändes det som) passerade förbi. På cykeln igen men då var det bara för att ta sig till Mora. Hade ramlat ner till ca 140 plats i ett nafs och resten av loppet fick vara ett träningspass. Det var ju fint väder i vart fall...
Detta öde med tomt däck drabbade dessutom både Johannes och Christian denna dag så det var en svart dag för teamet.
I fjol så fick jag punka (bak) när det var 15km kvar så det verkar som om jag inte ska åka cykelvasan.

Therese körde bra trots problem med damm i linserna (ögonen) och körde in på en 57:e plats i sin comeback. Hon hinner inte träna så mycket så jag är imponerad att hon körde så starkt.
Kompisen Björn körde in på en 334:e placering i sin debut och det får också anses som bra. Han har inte cyklat mer än några månader så det är också bra jobbat. Får ta med honom ut och träna på att ligga rulle så kommer det att gå ännu fortare nästa år....

Björns fru körde bilen från Sälen till Mora med mitt ombyte (tack för hjälpen Åsa) och tur var det för mina kläder som jag lämnade vid starten kom inte förrän drygt 1 timma efter det att jag kom i mål. En sådan sak får inte hända!! Skärpning vasaloppet, ni kan bättre än så!